Vallarna – en historisk mark

Tittar man på dagens karta ser man Vallarna som en grön oas nästan mitt i stan. Bebyggelsen finns runt om och på båda sidor om ån. Så har det inte alltid varit. För 100 år sedan fanns på Ätrans södra strand bara enstaka torp och stugor. Hela området tillhörde Hertings gård, vars ägor sträckte sig kilometervis ner till Skrea strand.

Sandflykten var ett gissel, som började tämjas först när godsägaren på Herting, Daniel H Lundberg, år 1880 lät plantera Hertingskogen på sina flygsandsdrabbade åkrar. På den tiden bestod vägen mot stranden av ett par hjulspår genom lösan sand. Det skulle dröja till 1915 innan staden flyttade över ån och den första villan utmed Strandvägen byggdes.

Vid Tullbrons södra fäste fanns vid 1800-talets slut två byggnader, tullstugan och den som äldre Falkenbergsbor minns som café Skansen. Båda är rivna sedan länge, brostugan 1933, Skansen 1955. Fram till 1914 kostade det några ören att ta sig över bron. Som kuriosa kan nämnas att Skansen byggdes av en viss Petter Löfgren, som fraktade dit huset som byggsats från Småland. Han blev far till 12 barn. En av dem, Gustaf, emigrerade till Australien och besjungs av Evert Taube i balladen Himlajord. I den är Gustaf dock omdöpt till John för att passa in i den taubska versrytmen.

En annan uppgift av kuriosaintresse är att första numret av Falkenbergs Tidning trycktes i tullstugan. Det skedde så tidigt som 1875, då tidningen grundades av Axel F Möller, Snus-Möller kallad. 1901 sålde familjen Lundberg det mesta av Hertings gård till Falkenbergs stad för 275 000 kronor. I köpet ingick 350 hektar mark, kvarn, tegelbruk och ett tiotal torp. Nästan omgående började staden bygga kraftverk i Herting-fallen, och 1904 producerades el för första gången.

Familjen Lundberg stannade kvar som arrendatorer på godset i ytterligare ett 60-tal år. 1908 inkorporerades hela Vallarna-området med staden, som 1943 och 1951 också köpte de sista bitarna av godsets ägor nere vid stranden. Vallarnas skönhet och värde som friluftsområde upptäcktes tidigt av stadens läkare Gustaf Adam Ehrengranat, som för egna pengar anlade Doktorspromenaden utmed Ätrans södra strand.

1861 blev promenaden färdig, och då som nu sträcker den sig mellan Tullbron och Hertings gård. Publiken på Vallarna har promenaden rakt framför sig, mellan scen och första bänk, och det händer ibland att laxfiskare med kastspö i ena handen och en nyfångad lax i den andra promenerar förbi mitt under föreställningen.

Laxfisket var i många år en av stadens bästa inkomstkällor. Ryktet om de fina fångsterna spreds vida omkring. Redan 1883 kom amerikanske ministern Thomas hit och prövade fiskelyckan. Fångsterna har minskat med åren, men fortfarande fångas laxar i 10-12-kilosklassen. Blänkande drag längs promenaden skvallrar om att många kast efter läcker lax har missat målet och blivit dekoration i aleträdens grönska. Under 50 år, 1886-1936, gick Västkustbanan rakt genom ruinerna av medeltidsborgen Falkenbergshus, Vallarna och Hertingskogen. Spåren efter spåren kan ses utmed kyrkogårdsmuren, där banvallen ligger kvar, platt och rak. Många besökare på friluftsteatern tar sig dit den vägen.

Den öppna gläntan på sluttningen mot Ätran var under många år målet för det traditionella 1 maj-tåget. Det tog slut, och historien tog en ny vändning en höstdag 1995 då Bosse Andersson, producent på 2Entertain, gick en promenad uppströms på Doktorspromenaden. Ett plötsligt prassel i buskarna, en fågel som flög upp, fick honom att titta mot höger. Där såg han den perfekta platsen för att bygga Sveriges vackraste friluftsteater.

Redan sommaren därpå, med premiär 23 juni 1996, spelades den första sommarfarsen med Stefan & Krister på en provisorísk scen. Teatern har senare byggts ut till 1 618 sittplatser. Fullsatt är mera regel än undantag, antingen du går på sommarfars eller allsång på Vallarna. Omkring 800 000 åskådare har besökt farserna (ytterligare cirka 20 miljoner har sett dem via TV 4). Vad gäller allsångerna ligger den totala besökssiffran runt 150 000. Och allt detta för att en fågel flög upp i rätt ögonblick…